- Gud älskar en glad givare

så har jag då gjort det - deltagit i Gudstjänst. jo jag skulle ha gått på prayer meeting hos Pingstkyrkan redan på torsdagkvällen men tiden räckte liksom inte till, så på lördagens förmiddag, med en bil vars tomgång nådde 3500 varv, skramlade jag in på Adventskyrkans parkering. redan ett steg innanför dess portar kom människor fram och hälsade och tog i hand. trevligt, men varför håller människorna fram händerna i höjd med hjärtat, då människor jag vanligen träffar på hälsar i höjd med midjan?

okej, mer frågeställningar då: om kantorn spelar fel, varför släpper man då inte genast upp den felaktigt nedtryckta tangenten och tar ett nytt grepp om situationen, stället för att låta olåten vråla ut? kantorn borde väl rimligen kunna repertoaren kan man tycka... sen handlar det ju om rytmiken. denna "ad lib". denna opåkomna pausering innan församlingen förväntas ta ett andetag och klämma i med nästa strof... jag blir åksjuk. känns som om man snubblar på en stor rot i skogen.

klagovisorna åsido... kyrkan var ljus och ... kanske lite för kall för min smak... mexitegel och furu men så är det väl i nyare kyrkor, vad vet jag. predikan var aktuell och saklig. barnen fick komma fram och bli intervjuade om ämnet för dagens predikan, vilket känns trevligt. plötsligt kastas jag tillbaka till medeltidamörkret. med hjälp av en håv av sammet på en lång pinne befriar man mig från mina växelpengar med motiveringen "kollekt" jag trodde även "frikyrkor" fick statliga bidrag för verksamheten så att de inte behövde tigga längre... pastorn proklamerade hurtigt att Gud älskar en glad givare och bad Gud välsigna oss som givit, samt de som givit via post- eller bankgiro. det är nu det börjar vända sig i magen och jag känner av mitt frukostkaffe...

efter Gudstjänsten får jag som uppenbar nykomling fortsätta att skaka hand i bröstnivå med församlingsmedlemmarna, och pastorn... jag presenterar mig och talar om vad jag studerar och vad som är syftet med mitt besök... och jag önskas välkommen med mina frågor. Schysst. Något senare studerar jag församlingens trycksaker, på jakt efter material till mina studier... en äldre herre tar kontakt och frågar om jag vill vara med på bibelstudierna som alldeles strax ska börja. Jag svarar att jag tyvärr måste iväg på en liten släkt-träff och inflikar mitt syfte med besöket. aldrig har jag sett någon byta kroppsspråk så raskt... upp med händerna i kors framför bröstet som ett pansar...

lille vän, jag ska inte äta upp dej. jag vill kanske bara veta om ni har en känsla för om ert medlemsantal sjunker eller ökar. kanske har de mer information på nätet... i övrigt angående den sakrala upplevelsen, så uteblev den tyvärr. hos Adventisterna får jag ingen kontakt med Gud.