- ISBN

jag fattar inte hur svårt det kan vara. vad är det för nytta med att ange studielitteratur som praktiskt taget är omöjlig att få fatt på, ens på antikvariat. blir det lättare att över 90 människor har samma problem varje halvår? skolan verkar även vara helt omedveten om någonting som kallas ISBN, något som skulle förkorta den tid jag lägger på att söka efter litteraturen med typ 98%. har man lyckats med konststycket att ange författare, titel, förlag och utgivningsår borde inte denna lilla sifferkod vara en omöjlighet. men man ändrar väl inte på instutitioner så lätt. ISBN har väl bara existerat i några decennier.

"om ni inte hittar just den här litteraturen kan ni ta något motsvarande. men detta vi rekommenderar har vi funnit vara det bästa." uttömmande min inte speciellt hjälpsamt. hur många böcker finns det egentligen om Jungs syn på drömmar? 300 eller så? hur ska jag som nybörjare i ämnet kunna vraka ut den näst bästa av dessa?. konkretisera er för helvete. om ni inte hittar vårt första alternativ, kan ni välja någon av dessa 5 böcker... svårt? avsiktligt irriterande för att förhöja frustrationsnivån?

frågan är om jag orkar tjafsa om den smått obegripliga rättningen av tentan på moment 2. godkänt duger ju gott men det irriterar mig dels att jag inte har den blekaste om vad examinatorn rättat min tenta efter, med tanke på att det har i stort sett noll och inte att göra med beskrivningen av examinationsuppgiften. allt är så ofattbart luddigt formulerat att det måste vara meningen att det ska vara svårt att förstå... till vilken nytta?

första föreläsningen i moment 4 gav mig ett A4 ark med anteckningar i storleken 12 punkter och ganska mycket luft. inte så konstigt eftersom det gick nära 50 minuter in på föreläsningen innan föreläsaren ens berörde ämnet. enastående såväl som fantastiskt. religionspsykologi är absolut inte det lättaste av de ämnen denna utbildning snuddar vid utan att fördjupa sig i... så det borde kunna vara något högre tempo. okej för den helt omotiverande kafferasten på 30 minuter i detta fantastiskt påfrestande tretimmarspass... jag är koffeinist och klarar mig tre timmar. ta med en termos för helvete om det är ett problem. kom till sak någon gång. leverera.

- FENOMENOMAN

alltid roligt att efteråt hitta en terminologi som stämmer väl in på en del av mina ambitioner med att studera religionsvetenskap, nämligen religionsfenomenologi. tanken har ju redan slagit mig, att om jag inte haft så stor respekt för kraften av, och i att utföra ritualer, skulle jag förmodligen stå på kö för att känna på upplevelsen i nattvard, vuxendop, wicca-initieringar och allehanda psuedoreligiösa grejer. Prästen jag talade med i kristensamfundet berättade över en kopp kaffe att nattvarden är ju egentligen bara vin och ett kex, men så finns det ju någonting annat också, någonting mer...

så vad det egentligen handlar om är att på ett någorlunda strukturerat vis uppleva och sätta sig i religiös hänförelse, utan att för den saken behöva anamma den aktuella religionens dogmer. lika svårt som det måste vara provokativt för de skräckslagna kristna. på gränsen till blasfemiskt.

underbar föreläsning om religionshistoria, jämförande religionsforskning och schamanism. litet irritationsmoment är ju förstås att om jag kunnat det jag kan nu, efter föreläsningen och ett par kapitel i Gilhus/Mikaelsson "Nya perspektiv på religion", så hade jag levererat bättre på min senaste tenta. hursomhelst en varm och engagerad föreläsning i en fascinerande del av kursen.

studiebesöket i den judiska synagogan var just en upplevelse i fenomenologi. man kunde känna i väggarna den fest och glädje som församlingen består av. självklart är ju inte allt man får veta sådära hundra politiskt korrekt gällande jämlikheten mellan könen, men är det okej för utövarna så är det ju helt klart okej med mig, som bara är en simpel betraktare. eftermiddagens besök i stockholms moské var även den en annorlunda upplevelse. gillar den trolska bönestunden med sjungande imam som förkunnar Guds storhet. här kommer min roll som betraktare väl till användning. just som bönen pågår upptäcker jag en gigantisk klocka från IKEA i moskén. två världar möts och ljuv musik uppstår.

intressant att notera är givetvis diskussionen om huruvida de besökande kvinnorna skulle ikläda sig moskéns städrockar eller vägra, liksomo att frågorna som ställdes till imamen var av en annan karaktär än de som ställdes till den judiska kanslist som visade oss synagogan. en viktig insikt om vad man egentligen har med sig i bagaget när man är på besök hos andra kulturer, samt den påverkan dagens mediala bild har på oss aspirerande "vetare"

- Abrahamitiska religioner

det går plötsligt upp för mig hur mycket trivsam gemenskap och mänsklig värme jag missat genom att tillhöra den sekulära delen av världen. läser i skrivande stund om judendomens alla festligheter och samvaron med familjen och förundrar mig lite om hur detta ersätter våra kalla, maskinella sociala omvårdnadsprogram som är så populära att slå ett slag för, såhär i begynnande valkampanjer... existerar den svenska modellen av ensamhet i ett judiskt samhälle? vilken miserabel andlig och själslig fattigdom vi sekulära lever i egentligen. judendomen har så otroligt många sympatiska inslag, bland annat sitt vurm för att ständigt diskutera sina religiösa skrifter och hur man ser till att tolkningar hålls aktuella och begripliga för sitt folk. full fart framåt med mod i barm och utan rädsla. självklart anlägger jag inget genusperspektiv på min iakttagelse, eftersom det är hypertrendigt, och sådant har en tendens att tråka ut mig...

islam, som i grunden känns mer främmande, är i sin linda så otroligt mycket ljus och kärlek och intelligenta avsikter. märkligt hur människor kan feltolka något som vid blotta anblicken känns så rakt, naturligt och enkel... ser man till det grundläggande i värderingarna, är det inte alls svårt att föreställa sig hur människor idag vill konvertera till islam. kanske är det ett utslag för ett nytt medvetande, en ny vilja att tänka självständigt, eller rent av en revolution av den bild George W. prackar på oss genom CNN och andra underlydande... i islam ser jag en medmänsklighet och en kärlek som jag inte hittar i den dagliga medias hänvisningen till islam, muslimska länder och religionens utövare...

kristendomens läror skall avhandlas under veckan. ska bli spännande att se om jag hittar någon värme i kristen tradition efter att ha läst om hur de plundrat, bränt, massakrerat kvinnor och barn, våldtagit och förföljt människor genom sekler... undra på att katolikerna är rädda för sin straffande Gud. undrar hur luthersk-evangeliska kyrkan i sverige gjort avbön för sin grundares antisemitiska hållning... ska bli spännande att bli upplyst...

- medlemskapet

jag är inte tillräckligt sentimentalt lagd för att tycka synd om Svenska Kyrkan nu när så många valt att gå ur. jag tror de kommer att klara sig utmärkt rent ekonomiskt med sina många och rika tillgångar. dessutom är det väl inget fel på tanken att de som fristående kyrka ska få verka som alla andra fristående kyrkor. likväl är jag fortfarande medlem, och som många andra har jag motiverat mitt beslut på grunder som att vilja bevara det svenska kulturarvet och annat jag plockat upp från propagandan i media.

att utbilda sig är ju att ha ögonen vidöppna, speciellt när man som jag, utbildar mig under tidsbrist. i en diskussion nyligen har just frågan om varför man inte gått ur berörts och jag känner att mina argument radikalt har förändrats. även om jag tillhör den generation som döptes redan på BB (vi har tre siffror intatuerade i svålen) så gör ju inte det mig till en bekännande kristen. ser man på kristendomen historiskt sett så finns det ju en och annan händelse som man inte i första hand jämställer med fromhet, men alla har lik i garderoben så det får väl för diskussionens framåtskridande sidoläggas...

ser man på dagsaktuella diskussioner gällande vigsel av homosexuella, deras rätt att adoptera, splittringen i frågor om huruvida kvinnor får prästvigas, ställningstagande i abortfrågor, så inser man vilket bakåtsträvande medeltidamörket svenska kyrkan på många håll representerar, plus att man verkar stå handfallen inför uppgiften att enas kring ett glasklart besked i detta. personligen vet jag var jag står i dessa frågor och jag skulle knappast rösta på ett politiskt parti som anammade samma inställning som kyrkan. kontentan blir då varför jag ska ge ett ekonomiskt stöd till en organisation där dessa smygfascistiska tendenser verkar ha fritt spelrum.

bortsett från den politiska aspekten av diskussionen, så har vi inte heller så mycket gemensamt när vi kommer till livsåskådningsfrågor. min uppfattning om hur det ligger till, samt hur jag utövar min andlighet, skiljer sig markant från den Luthersk Evangeliska kyrkan... jag tror att jag förutom begravningsavgiften, ger omkring 5.000:- årligen till kyrkan. det handlar inte om ekonomi, det handlar om etik. för samma pengar kan jag istället ta ett halvt dussin fadderbarn genom skolgång, se till att de har rent vatten och tillgång till läkarvård. eller kanske tycker jag att pengarna ska gå till en organisation som kämpar mot barnpornografer och trafficking... istället för att ge konstgjord andning till ett patriarkatiskt system jag knappast sympatiserar med.

- akademisk anarki

idag var det dags för akademiska kullerbyttor, det vill säga ett förfarande som förhoppningsvis bara existerar inom den akademiska instutitionens väggar... kanske med undantag av SMHI, där man år efter år kan presentera något som är till 90% felaktigt utan att riskera sin ställning i företaget. uppskattningsvis 30 studenter från hela landet skulle via videokonferens-system presentera sin ort och hur det religiösa livet tar sig ut på hemmaplan - muntligt. inget fel på ambitionen, förutom att man har tre timmars sändningstid innan strömmen bryts, alla ska presentera 4 veckors arbete på maximalt 5 minuter, lekledaren saknar äggklocka.

till och med franz kafka skulle uppskattat humorvärdet i detta. som tur är borde detta gå utanför betygssättningen, då den verkar vara koncentrerad kring de individuella inlämningsuppgifterna...

frågan är, generellt sett, varför en föreläsning måste börja med 30 minuters förvirrad formalia som likväl skulle kunna skötas på gemensamma elektroniska anslagstavlor eller e-post? till råga på allt anser man att alla behöver en halvtimmes bensträckare och koffeinpåfyllning mitt i föreläsningen. detta reducerar det egentliga pedagogiska arbetet till bara två timmar i veckan, vilket inte är så där otroligt imponerande.

men rätt ska vara rätt, och detta är i början av A-kursen och mycket kan ändra sig. bristande rutiner till trots, så är det uppfriskande att känna av allt hjärta som läggs ned i detta från såväl studenter som lärare.

- sammandragningar

det börjar närma sig avrapportering för första momentet och jag känner väl inte riktigt att jag har hundra koll på den ganska lösa form allt har, dels förutsättningarna för arbetet, dels hur mitt sätt att arbeta kommer att värderas, hur de mer akademiskt rutinerade kommer att bära sig åt. vad jag sett hittills finns det rätt stora skillnader, men var finns jag i detta?

jag har länge gnällt om att jag alltid har för lite att göra och att jag rör mig från den ena uttråkningen till den andra. tjenare! få se nu... heltidsjobb, tänkte erbjuda den nya chefen en tusenlapp under border - kolsvart - mot att han ger mej sparken, lirar på krogen i knäckebrödhult varje helg, vilket snart får gå bort trots de goda förtjänsterna men ack så det tär på själen och har gjort så sedan urminnes tider, familj med två barn och hus och alla jäkla tillbehör, mitt nya hysteriska rockband som pockar på uppmärksamhet, jepp, idag hade vi fotosession sminkade som köttmarknadsförsäljare från Hamburg - huga...

och som sagt - heltidsstudier på universitet. äntligen har jag blivit av med död-tiden mellan andetagen. tittade igenom arbetsbelastningen inför moment två, då vi ska igenom de rätt så torra abrahamitiska religionerna - alltså grundbulten i kristendom, judendom och islam. jag börjar inse att jag kanske borde ha ägnat min uppväxt åt söndagsskola, scouting och bibelläsning istället för att lära kids hur man lirar hårdrock. jag är förlorad. stoppade i mig en tablett Niacain till så gick det över.

religionsgeografisk uppgift. hur många små samfund och knöligheter kan man samla i en medelsvensk stad. livsåskådningsanarki där många av dessa är förvillande lika. Gud bor ju i hjärtat på er. varför måste ni krångla till det så förbannat? och så var det detta med rädslor...

- Väckelse

jag kastar mej in i nästa Gudstjänst, denna gång inom väckelserörelsen. pastorn, som för dagen kommer att predika i jeans, tenniströja och gymnastiskor, upplyser mej om att Gudstjänsten inom Vineyard inte liknar det man är van vid från kykan. känns helt okej för mej som inte är van vid något särskilt inom religionsgebitet. stämningen är familjär och avslappnad. församlingen består av yngre föräldrar, barnen stojjar och man diskuterar aktiviteter inom sin söndagsskola. alla är snälla och jag blir vänligt och kravlöst mottagen.

efter Gudstjänsten bjuder två unga herrar med varsin akustisk gitarr på lovsång. jag, som inte är så speciellt bevandrar i genren eller lyriken, får läsa texterna från några A4-ark. den musikaliska upplevelsen är det inget fel på. inlevelse och budskap går fram med all önskvärd tydlighet. mitt problem är väl att jag inte vet vad jag förväntas göra eller känna... troligtvis förväntas jag ingenting. mellan lovsångerna tackar man Gud och Jesus för det mesta och församlingen faller in i tacksägelserna. en ung tjej sitter vid en vägg och gråter, men en församlingsmedlem tröstar.

under sista lovsången känner även jag värmen, kraften och den lätt euforiska berusningen i hjärtat. här finns värme, trygghet och kärlek. jag har full förståelse för att man vill ha mer av denna känsla. den starka förnimmelsen varar i kanske 5 eller 10 minuter, under vilka jag befinner mig liksom inne i mej själv. detta är troligen ingen udda upplevelse för församlingsmedlemmarna, men som nybörjare är jag ganska förtjust.

efter ceremonin får jag prata mer med församlingsmedlemmarna, jag blir inbjuden till husgrupp, vilket innebär att man ses hemma hos varandra och umgås kring ämnet. här finns ingen som visar ifrågasättande om min anledning att besöka församlingen, alla är artigt intresserade och öppna. på det hela en fantastisk upplevelse. kanske jag kan välja att skriva lite om Vineyard efter Ninian Smarts sju punkter...